Inquam

Mitt andra inlägg behandla klimathotet

Vart är vi på väg med vår värld, allt vi vill, allt vi kan slutar uppenbarligen med att vi förstör allt som vi värdesätter. Miljöförstöringen har tagit en oanad väg, och vi kan inte styra den, det vi kan, är att försöka mildra dess effekter så att vi kan fortsätta finnas till på vår blå planet.

Både igår och idag har vi hört på nyheterna om att koldioxidhalten i atmosfären ökar betydligt snabbare än vi tidigare trott och beräknat.

Hur mår vår värld och vår civilisation? Är den rent av döende?

Historiskt har flera civilisationer gått under, som resultat av miljöförstöring, men då har det funnits andra platser att flyta till. Eufrat och Tigris området där en blomstrande kultur fanns, men där bevattningen och förvaltningen av jorden satte punkt för allt. Indiancivilisation i Sydamerika, då inte de som européerna förstörde, utan en jordbrukskultur som drabbades hårt av El Niño. Skillnaden denna gång, mot tidigare katastrofer är, att det nu är hela planeten som är berörd och att det inte finns några nya ställen att flytta till!

Larmrapporterna avlöser varandra IPCC, ett FN organ, har skrivit tre rapporter och i dessa beskrivit flera olika scenarier. Dessa scenarier överträffas av verkligheten och utvecklingen idag och den är betydligt allvarligare än alla experter räknat med. Varför, jo utvecklingsbegäret och hetsen i vårt samhälle driver på. Kina och Indien spyr ut föroreningar från sina tusentals kolkraftverk. All koldioxid i luften ökar sakta men säkert på medeltemperaturen i atmosfären. Ett visst mått av denna växthuseffekt behövs för att vi ska ha det bra på planeten Jorden. Men utsläppen idag gör att vi får en ökad uppvärmning av atmosfären och det är ett hot mot vår planet.
Indien och Kina är inte heller knutna till Kyotoprotokollet eftersom de är utvecklingsländer! Men vilka är det som investerar i dessa länder?! Jo, det är vi i väst, som finansierar denna explosiva tillväxt, utan några som helst krav på sig att ta vara på miljön "där borta". Mina förslag är: Inför tvingande regler på investerare och de som etablerar sig, att den lagstiftning som de har i sitt hemland även gäller i det främmande landet. Lämna frikostiga lån till avgasrening i de mest expansiva länderna. Premiera de länder som verkligen bryr sig om sin miljö både på hemmaplan och bortplan.

Fredspriset i år delades mellan IPCC och Al Gore, en annan person som debatterat klimatfrågan flitigt. Tydliggörandet av detta problem i och med fredspristagarna kommer i elfte timmen. Men har all denna kunskap fått världens beslutfattare att agera? Förhandlingar och möten löser av varandra, det pratas och pratas. Men vilka resultat kan vi se? Det käbblas om allt men då all is smält på grund av ett varmare klimat så kommer vår jord att se annorlunda ut. Stora delar av den mark som idag hyser miljonstäder kommer att ligga under vatten. Var bor då alla stora beslutsfattare? De flesta bor just i dessa områden, kan tycka att det är dags att se om sitt eget hus, så att säga!

Vad kan vi då som medmänniskor göra? Alla små bidrag är viktiga. Hos oss här i Sverige är det transporterna som står för en del av de stora utsläppen. Vad kan vi göra, försöka minska på våra egna utsläpp, inte köra så mycket bil, om vi kan dra ner på det, åka kollektivt eller samåka. Vi måste inse att vi själva också har en skyldighet och ett ansvar mot kommande generationer, att göra allt vi kan, för att det över huvud taget ska finnas en chans för några kommande generationer.

För några år sedan gjordes en film, The Day after Tomorrow, som handlade om klimatet, i den filmen fick vi se ödmjuka politiker i väst som vände sig till utvecklingsländer och bad om och fick hjälp, då hela norra halvklotet frös till is. Hollywoods syn på det hela.

Den verklighet som vi kanske har framför oss är kanske inte så olik denna fiktion där man ber varandra om hjälp. Ödmjukhet behövs, att ge och ta, men det måste ske nu inte i morgon.

Hej Alla läsare

Min förhoppning är att ni orkar läsa det jag skriver, jag ska föröska återkomma regelbundet med sådant som jag retar upp mig på eller sånt som helt enkelt måste få berätta om!

Jag undrar över allt engångsglas som sprids runt oss. Har inte de som säljer dryck något ansvar för den tomma förpackningen? Igår var jag in i en butik, jag stannade till framför en hylla fylld av flaskor och burkar av diverse sorter. Av alla dessa var merparten aluminiumburkar, där samtliga ger 50 öre i pant. Av de 15 olika glasflaskorna var det 3 stycken som gav pant. Hur kan detta komma sig, det var inte enbart flaskor av utländskt fabrikat utan flera rena svenska produkter. Detsamma gäller för de flesta plastförpackningar som det säljs dryck i, 50 öre pant oavsett läskinnehåll eller juice. Dock sprider hela mejerinäringen ett stort antal engångsflaskor med sina produkter. Men det är en parentes i detta sammanhang och något som jag ska återkomma till i framtiden.

PLM är ett företag i Sverige som tillverkar förpackningar, förkortningen PLM betyder i detta sammanhang Plåtmanufaktur AB men cyniskt nog kan PLM även stå för Product Lifecycle Management. Intressant faktiskt hur det kan bli, eftersom PLM oftast inte lever upp till detta, med sina engångsglas.
Vi i Sverige är väldigt lydiga medborgare, vi sorterar våra sopor och lägger dem, oftast i rätt kärl. Glasåtervinningen har flera år på nacken och i de flesta kommuner finns glas igloos.
Men lite historia kan också vara på sin plats vad gäller Plåtmanufaktur AB. Redan på Napoleontiden dök de första plåt­för­pack­ning­ar­na för livsmedel upp. I Sverige startade Tornér­hjelm 1890 en liten leksaksfabrik i Åkarp som snart flyttade till Lund och fick namnet AB Bleck­varufabriken. En bit in på 1900-talet flyttade verksamheten till Malmö. Tio år senare, 1919, bildades AB Plåtmanufaktur. Konservburkstillverkningen fick sin första hel­auto­mat­iska tillverkningslinje. Lysekils Emballagefabrik köptes för att få tillgång till en specialfabrik för konservemballage. Så småningom kom även glas- och plast­för­pack­ning­ar in i bilden.

Glaset som samlas in hamnar i Närke där landets enda upparbetnings anläggning. Glaset rensas först ifrån kapsyler, porslin och andra föroreningar innan de krossas. Glasfiber varan som blir säljs sedan till Gullfiber, som gör glasullsisolering, eller till PLM:s glasbruk som tillverkar nya burkar och flaskor. Cirkeln är sluten! Här skulle det kunna vara slut, men så icke.
Denna process fungerar utmärkt, men allt det glas som ingen bär iväg med, vad händer med det? De som vandrat genom städer och samhällen i arla morgonstund och ser spåren efter helgens drickande i staden alla hörn, ibland hela flaskor ibland krossat. Hundägare ondgör sig över faran att gå ut med sitt husdjur, faran att de ska skära sig på tassarna oroar.
Inför pant på alla glas, oavsett land, märke eller dryck. Hur många returflaskor, plast som glas, eller burkar ser vi ligga kvar ute på gator och torg? Oftast inte många. Dessa samlas in väldigt effektivt av ett garde med individer som samlar, pantar och får pengar, lön för mödan. Så återigen: Inför pant på engångsglasen, liknande på plastflaskor, så blir vi av med det resursslöseri som engångsglas innebär.
I väntan på detta så uppmanar jag er alla till en samlad BOJKOTT av icke pantbara glasflaskor och då vi ändå håller på även plastflaskor utan pant. Tänk på detta nästa gång du/ni handlar någon dryck, oavsett om det är på ICA/Konsum eller Systembolaget.

Tack för visat intresse och på återseende
Inquam, nybliven bloggare med intresse för miljö och samhälle